Jag har tagit några kort som jag tänkte ni kanske vill se, några är nog lite suddiga eller mörka men bättre blir det inte. Jag kan bara få in en bild per inlägg så det blir 6 bilder idag och kanske lite text senare i kväll eller imorgon.
Denna bilden är Belker och Dolly i min säng som de hjäpts åt att göra obäddad bara några minter innan jag tog denna bilden.
Så idag när vi var ute regnade och åskade det av bara den och Paddlusken Klas (en vanlig men väldigt stor padda) satt framför vårt garage och fiffilurade som han brukar göra när det regnar. Dolly såg honom och kände för att smaka lite, hon blev väldigt paff när jag skrek till i panik.
Paddlusken Klas har nämligen blivit smakad på tidigare av Belker som blev förgiftad och började fradga och vingla runt så jag kan inte ens föreställa mig vad som skulle kunna hända om tunnan Dolly försökte sig på att äta stackars Klas!
Klas hade dessutom sällskap av Märta (en minde padda som jag har bestämt är Klas lillasyster) så det vore inte snällt att avbryta dem i deras fiffilurande. Som tur var lyssnade Dolly och gick iväg när jag sa till henne. Belker nosade på paret men av någon anledning tycker han inte om Klas längre så han fnös och försökte sedan kissa på dem, han missade med ungefär en halvmeter som tur var.
Imorgon får jag sladden till kameran av mamma så då blir det bilder också, av Dolly, Belker och den stora magen. Jag har ändrat lite här så jag hoppas texten inte är lika lysande men är den det så säg till så ska jag försöka fixa det.
/Mimmi
Idag (igår egentligen eftersom jag inte har lagt mig ännu och klockan är nästan 05.00 på morgonen) flyttade Dolly, Belker och jag till sjuntorp så hon ska slippa föda bebbarna i en lägenhet men ändå ha tid att bli bekväm här huset. Det första min lillebror gjorde när han träffade Dolly var att anmärka på hennes runda mage (det ser ut som om hon svalt en medelstor tunna). Mamma och min syster säger att de känt små sparkar från jättemagen, själv känner jag bara hennes andetag och lite gurgel ibland när hon är hungrig och hungrig är hon alltid vilket gör det väldigt svårt att känna om något alls pågår där inne som inte har med hennes matsmältning att göra.
Hon tycker inte om det här ännu men jag tror det handlar mer om att hon inte längre är med varken mamma eller min storebror som hon tycker mycket bättre om en mig, som hon inte träffar så ofta längre. Belker (Dollys systerson) är jätteglad däremot och tycker det är underbart att slippa hissar och massa folk överallt. Det märks att han vet vad som är på gång (två veckor kvar ungefär) och börjar man fråga honom om bebisarna blir han totalt knäpp och får busryck utan dess like.
Det är första gången jag kommer ta hand om valparna helt själv ända från början vilket är lite smått skrämmande men ändå roligt, jag hoppas jag klarar det men innan dess hoppas jag att jag klarar av en Dolly med mer hormoner än vett i huvudet, tro mig det är inte så lätt det häller.
/Mimmi
Prenumerera på denna blogg
|
